Trådarna i väven
Den dag vi dör blir väven av vårt liv fullständig. Först då vet vi vilka delar som var svårast att väva. Vilka som beredde oss störst glädje. Vilka som var avgörande för att vi skulle kunna gå vidare, för att mönstret skulle bli komplett. Vissa trådar är skörare. Vissa mönster är fulare. Men det är kanske just de som ger väven stabilitet och styrka. Som framhäver skönheten hos andra delar.
Det finns inga hål i din väv. Bara delar med olika kvaliteter och egenskaper. Kanske ett avbrott här och där som inte syns i slutresultatet men som var nog så smärtsamt där och då. Andra kanske betraktar väven som ofullständig eller full av fel. Det är bara du själv som helt och fullt kan se dess förtjänster och dess sammanlagda storhet. För den finns bara inom dig. Det är bara du själv som har kunskapen att förändra den. Det är bara du som har förmågan att göra den starkare, vackrare, mer fulländad. Och det är bara du som har möjlighet att ändra på mönstret under tidens gång. Men då krävs det att du ibland stannar upp och betraktar hur långt du har kommit. Och ännu viktigare, hur du vill fortsätta. En svår men viktig vilostund. Behöver du förändra mönstret? Färgen? Kvaliteten? Behöver du göra den större? Eller kanske mindre? Vad tror du, här och nu, skulle göra dig nöjd med slutresultatet där och då? Kanske hejdar du dig en stund med vävskeden i hand och väljer efter tvekan att förändra vävens form. Eller väljer ett helt nytt sätt att väva baserat på studier av dig själv och andra.
Ibland påbörjas ett mönster eller stycke som avviker mycket från den övriga väven men som med sin styrka och erfarenhet kan tjäna som påminnelse och bakgrund för vävens vackrare och mer utrycksfulla delar. Hastigheten med vilken du väver varierar, liksom de känslor du lägger in i de olika styckena. De delar som ter sig rätt fula så länge du är nära kan med lite avstånd kanske framstå som de vackraste. Vissa delar som har krävt mycket av din kraft kanske i slutresultatet bara framträder som små vävfel. En tråd som blivit avsliten vävs omsorgsfullt in, vis av den ituslitande erfarenheten, till en starkare enhet. Kunskapen om vad som ligger bakom mönstret, vetskapen om vad det krävde av dig och hur du övervann dess svårigheter ger väven en extra lyster. Sakta men säkert går mönstret över i något nytt. Att våga välja annat än enfärgat. Livet är inte så fattigt. Det är komplicerat och svårfångat och ljuvligt oförutsägbart. Olika mönster och färger står i kontrast till varandra men är också en tecken på att du är en människa och att du lär så länge du lever, reflekterar och bär mod i ditt hjärta. Utan det gamla blir det inget nytt. Ingen förändring. Bara enformighet.
En envis människa med oförmåga att tänka annorlunda i morgon väver en enahanda och blek väv. Vävs den istället av fingrar som söker förståelse och tolerans blir den fylligare, intressantare men kanske också mer svårtolkad. Håller vi fast vid föreställningar som trots våra erfarenheter borde ha förändrats blir våra vävar mer osanna, skörare, trasigare. Men det upptäcker vi oftast först när det är för sent att göra något åt. Och kanske spelar det ingen roll. Inte så länge väven inte ska bära någon annan än oss själva.
Men mellan din egen väv och andras finns det oftast förbindelsepunkter. Din livsväv går över gränser och flätas ihop med andras. Styrkan i förbindelserna ligger i hur väl du väver din egen väv. En slarvig väv saknar den uthållighet som krävs för att hållas samman med andra. Vissa förbindelser brister, andra håller en livstid och längre. Dina erfarenheter vävs ihop med mina. Osynliga trådar kan knyta samman världen på ett sätt som vi inte kan ana. Se på din egen väv. Vem har du mött som har påverkat ditt mönster? Vet den personen om det? Var den personens avsikt att påverka dig? Eller levde den helt enkelt efter sitt eget samvete och inspirerade dig genom sin ståndpunkt eller handling? Blev du kanske istället konfronterad och uppmanad till förändring? Vilket påverkade dig mest? Sällan har vi insikt om vilka avtryck vi gör i andras livsväv. Ofta är det inte det vi avsåg. Ibland kan det bli till det bättre, ibland sämre.
Vi kan aldrig ärligt bedöma styrkan och mönstret i andras vävar. Det som krävs för att ge kvalitet åt min väv är kanske något annat än i din. Sätten är tusenfaldiga och nästan inget kan inte dömas som fel. Bara annorlunda. Vi kan betrakta framväxten av vår egen väv och ofta rättvist bedöma dess kvalitet. Men vi har inte insikt nog att bedöma någon annans. Den insikten kommer bara genom att leva den andres liv. Och vi ska inte ägna oss åt att förändra någon annans väv. Bara vår egen. Men genom att betrakta den och se den erfarenhet som ligger i alla trådars tätt sammanvävda klokhet kan vi välja att förändra oss själva och därmed världen. Det börjar och slutar med vår egen väv.
Ibland kan små liknande handlingar över tid bilda en otroligt vacker helhet. Det kan vara svårt att direkt avgöra vad som är en del av ett mönster eller bara en slumpmässig prick. Du måste lita på din instinkt och hitta styrka i tron att ett tillfälligt kaos en dag kan bli ett vackert mönster som du kan betrakta som en viktig del av din unika väv. Den kanske inte vinner berömmelse hos andra. Den kanske inte uppfattas som trendig eller vacker. Men istället för att, av rädsla för att väven inte ska uppfattas på rätt sätt, sälla dig till de du uppfattar som mängden ska du lita på din instinkt för att göra din väv unik. Vävd med den omsorgsfullhet som bara en förening av hjärta och tanke kan åstadkomma.
En dag kommer du trött lägga ner din vävsked och få en stund över till att betrakta din färdiga väv. Den kommer att vara märkt av de val du har gjort, gör nu och kommer att göra i framtiden. De insikter du har fått och de som väntar på att komma till dig. Det blir den slutliga insikten om att du har levt ditt liv, på ditt sätt, efter din bästa förmåga. Då kommer du att se vilket mönster det slutligen blev, av trådarna i väven.
Det finns inga hål i din väv. Bara delar med olika kvaliteter och egenskaper. Kanske ett avbrott här och där som inte syns i slutresultatet men som var nog så smärtsamt där och då. Andra kanske betraktar väven som ofullständig eller full av fel. Det är bara du själv som helt och fullt kan se dess förtjänster och dess sammanlagda storhet. För den finns bara inom dig. Det är bara du själv som har kunskapen att förändra den. Det är bara du som har förmågan att göra den starkare, vackrare, mer fulländad. Och det är bara du som har möjlighet att ändra på mönstret under tidens gång. Men då krävs det att du ibland stannar upp och betraktar hur långt du har kommit. Och ännu viktigare, hur du vill fortsätta. En svår men viktig vilostund. Behöver du förändra mönstret? Färgen? Kvaliteten? Behöver du göra den större? Eller kanske mindre? Vad tror du, här och nu, skulle göra dig nöjd med slutresultatet där och då? Kanske hejdar du dig en stund med vävskeden i hand och väljer efter tvekan att förändra vävens form. Eller väljer ett helt nytt sätt att väva baserat på studier av dig själv och andra.
Ibland påbörjas ett mönster eller stycke som avviker mycket från den övriga väven men som med sin styrka och erfarenhet kan tjäna som påminnelse och bakgrund för vävens vackrare och mer utrycksfulla delar. Hastigheten med vilken du väver varierar, liksom de känslor du lägger in i de olika styckena. De delar som ter sig rätt fula så länge du är nära kan med lite avstånd kanske framstå som de vackraste. Vissa delar som har krävt mycket av din kraft kanske i slutresultatet bara framträder som små vävfel. En tråd som blivit avsliten vävs omsorgsfullt in, vis av den ituslitande erfarenheten, till en starkare enhet. Kunskapen om vad som ligger bakom mönstret, vetskapen om vad det krävde av dig och hur du övervann dess svårigheter ger väven en extra lyster. Sakta men säkert går mönstret över i något nytt. Att våga välja annat än enfärgat. Livet är inte så fattigt. Det är komplicerat och svårfångat och ljuvligt oförutsägbart. Olika mönster och färger står i kontrast till varandra men är också en tecken på att du är en människa och att du lär så länge du lever, reflekterar och bär mod i ditt hjärta. Utan det gamla blir det inget nytt. Ingen förändring. Bara enformighet.
En envis människa med oförmåga att tänka annorlunda i morgon väver en enahanda och blek väv. Vävs den istället av fingrar som söker förståelse och tolerans blir den fylligare, intressantare men kanske också mer svårtolkad. Håller vi fast vid föreställningar som trots våra erfarenheter borde ha förändrats blir våra vävar mer osanna, skörare, trasigare. Men det upptäcker vi oftast först när det är för sent att göra något åt. Och kanske spelar det ingen roll. Inte så länge väven inte ska bära någon annan än oss själva.
Men mellan din egen väv och andras finns det oftast förbindelsepunkter. Din livsväv går över gränser och flätas ihop med andras. Styrkan i förbindelserna ligger i hur väl du väver din egen väv. En slarvig väv saknar den uthållighet som krävs för att hållas samman med andra. Vissa förbindelser brister, andra håller en livstid och längre. Dina erfarenheter vävs ihop med mina. Osynliga trådar kan knyta samman världen på ett sätt som vi inte kan ana. Se på din egen väv. Vem har du mött som har påverkat ditt mönster? Vet den personen om det? Var den personens avsikt att påverka dig? Eller levde den helt enkelt efter sitt eget samvete och inspirerade dig genom sin ståndpunkt eller handling? Blev du kanske istället konfronterad och uppmanad till förändring? Vilket påverkade dig mest? Sällan har vi insikt om vilka avtryck vi gör i andras livsväv. Ofta är det inte det vi avsåg. Ibland kan det bli till det bättre, ibland sämre.
Vi kan aldrig ärligt bedöma styrkan och mönstret i andras vävar. Det som krävs för att ge kvalitet åt min väv är kanske något annat än i din. Sätten är tusenfaldiga och nästan inget kan inte dömas som fel. Bara annorlunda. Vi kan betrakta framväxten av vår egen väv och ofta rättvist bedöma dess kvalitet. Men vi har inte insikt nog att bedöma någon annans. Den insikten kommer bara genom att leva den andres liv. Och vi ska inte ägna oss åt att förändra någon annans väv. Bara vår egen. Men genom att betrakta den och se den erfarenhet som ligger i alla trådars tätt sammanvävda klokhet kan vi välja att förändra oss själva och därmed världen. Det börjar och slutar med vår egen väv.
Ibland kan små liknande handlingar över tid bilda en otroligt vacker helhet. Det kan vara svårt att direkt avgöra vad som är en del av ett mönster eller bara en slumpmässig prick. Du måste lita på din instinkt och hitta styrka i tron att ett tillfälligt kaos en dag kan bli ett vackert mönster som du kan betrakta som en viktig del av din unika väv. Den kanske inte vinner berömmelse hos andra. Den kanske inte uppfattas som trendig eller vacker. Men istället för att, av rädsla för att väven inte ska uppfattas på rätt sätt, sälla dig till de du uppfattar som mängden ska du lita på din instinkt för att göra din väv unik. Vävd med den omsorgsfullhet som bara en förening av hjärta och tanke kan åstadkomma.
En dag kommer du trött lägga ner din vävsked och få en stund över till att betrakta din färdiga väv. Den kommer att vara märkt av de val du har gjort, gör nu och kommer att göra i framtiden. De insikter du har fått och de som väntar på att komma till dig. Det blir den slutliga insikten om att du har levt ditt liv, på ditt sätt, efter din bästa förmåga. Då kommer du att se vilket mönster det slutligen blev, av trådarna i väven.
