I kärlekens tjänst

Vi har kommit fram till ett 1800-talstorp i en glänta i skogen. Just där den lilla grusvägen gör en vid sväng åt vänster och verkar omfamna ägorna från två sidor. De gamla ekarnas mäktiga kronor vajar högt över det låga hustaket. Vi ser framför oss hur skomakarens många barn en gång i tiden sprang in och ut ur det lilla huset och skrattade och lekte. Kanske njöt familjen av den stora trädgårdens blomsterprakt precis som vi gör nu. 
Framför huset står den takförsedda brunnen vars vev och hink fortfarande förser torpets invånare med friskt vatten. Vi kan ana djuren i skogsbrynet. 

Två blänkande motorcyklar på gräsmattan för oss tillbaka till nutiden.  

Regnet faller och vi söker tak över huvudet. Vi går ner mellan torpet och det röda gamla skjulet på vars gavel någon har gjort ett uterum med murat stengolv. Ett träd sträcker sin tjocka stam upp genom taket. Många vackra solnedgångar har avnjutits här. Men idag gömmer solen sig bakom tunga regnmoln och vi tänder lyktor som får sprida lite ljus och värme. Vi gör oss redo. 

Den barfota kvinnan i ljus sommarklänning och med gula blommor i sitt långa blonda hår står nära, nära mannen i skinnhatt och välfriserat skägg. De håller varandra i händerna i spänd förväntan. 

Jag läser texten de valt:

Om idag inte var en ändlös landsväg
och i natt en vild och krokig stig
om i morgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns

Men bara om min älskade väntar
och om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg här tätt intill mig
kan jag bli den jag var igår

Jag kan inte se min spegelbild i vattnet
Jag kan inte säga sorgelösa ord
Jag hör inte mitt eko slå mot gatan
Kan inte minnas vem jag var igår

Men bara om min älskade väntar
och om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg här tätt intill mig
kan jag bli den jag var igår

Det finns skönhet i flodens silversånger
Det finns skönhet i gryningssolens sken
Men då ser jag i min älskades öga
en skönhet större än allting som jag vet!

Och bara om jag vet att hon väntar
och om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg tätt intill mig
kan jag bli den jag var igår

Några sekunders tystnad. 

Jag frågar dem om de tar varandra till äkta makar och lovar att älska varandra i nöd och lust.
Det finns ingen tvekan.

Mannen kysser sin fru.
Vi skålar för brudparet.
Och lämnar sedan de nygifta i sitt paradis.

På vägen hem skänker jag en vänlig tanke till högre makter (försäkringskassan).
Som godkände att jag får fortsätta dela fantastiska upplevelser med vackra och lyckliga människor.
Och kalla dem arbetsprövning.
Sådana prövningar vill jag gärna ha fler!

 


Kommentarer
Postat av: P

Så underbart...både det du skriver och att du kunnat njuta av det! Gläds med dig!!!

Kram P

2011-07-15 @ 10:42:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0