Musik och tystnad
Sen fick det vara tyst så ofta det gick, utom på jobbet. När jag skulle göra något som krävde extra koncentration var det Amy Winehouse som hjälpte mig att få jobbet gjort.
När världen föll samman stod jag inte ut med tystnaden längre. Och Amy kunde inte hjälpa, hon tillhörde jobbet.
Jag fann Amos Lees skiva Mission Bell och den gick rakt in i hjärtat. Låttexter som "lately I´ve been headed for a break down every time I leave my house" tröstade mig varje gång jag misslyckades med att gå över dörrtröskeln. När jag i min självömkan sörjde över att jag aldrig mer skulle få ett normalt liv spädde "all my best days are behind me now" på tårarna. Det var skönt att få hjälp med gråten.
Det enda sättet att vistas i världen var att låta den ackompanjeras av Amos Lee.
Kvällarna tillhörde dock någon annan. Det gick inte att somna med Amos. När den nattliga ångesten smög sig på var det märkligt nog Tito Beltrans och Helen Sjöholms version av "the prayer" som lugnade andningen. Tito är annars inte en man jag skulle drömma om att släppa in i mitt sovrum.
Hemma, i naturen, på affären, på väg till och från någonstans, överallt gick jag med Amos i hörlurarna. Hans låtar och mina långa, djupa andetag tog mig igenom den värsta tiden. Flera vänner har berättat att de gömde sig i tv-såpornas värld, jag gömde mig i musiken.
Efter några veckor gick jag över till en gammal spellista jag haft sen tidigare. En salig blandning av Frank Sinatra, Bob Dylan, Billie Holiday, Josh Groban, Ronan Keating, Louis Armstrong.... Men fortfarande var jag som klistrad vid mina hörlurar överallt.
Men så en dag började jag sakna fågelkvittret på min motionsrunda och lät musiken vila. Världens ljud var kanske inte så farliga ändå. Senare började jag sakta utmana mig själv genom att gå i mataffären utan musik. Ibland kom jag hem helt skakig och fick lägga mig och vila, ibland tänkte jag inte ens på att musiken saknades. Numera har jag aldrig musik i öronen när jag går ut.
Musiken har fått en annan mening. Jag gömmer mig inte i den längre. Jag hittar nån ny låt varje vecka som jag inte hört förut. De gamla spellistorna finns där som en reträtt men numera är det sällan jag använder dem som gömställe. Och hörlurar får mig att känna mig instängd.
Musiken jag lyssnar på får mig inte längre att gråta. Men ibland när jag ansträngt mig för mycket och trycket i bröstet ökar behöver jag öppna en gråtventil för att återhämta mig lite fortare. Då sätter jag mig vid mitt ostämda piano och spelar svenska visor. Kommer inte tårarna då stämmer jag in i musiken med min gälla, spruckna sångröst. Det fungerar varje gång...
Hej vännen! Vill bara säga att du är fantastiskt duktig på att skriva, jag kollar varje dag om du har lagt in något nytt inlägg. Det är roligt och spännande att få svart på vitt vad som pågår i ditt huvud och i din kropp, och du skriver så att till och med jag börjar fatta. Och det är ett bra betyg. Keep up the good work när DU känner för det!! Och när du har tagit alla stegen genom den här processen och är back on track kanske du kan bli författare eller nåt? Jurist är ju rätt tråkigt som du vet.....
Och för övrigt är du en medelmåtta! ;)....... Hälsa familjen förresten. Många och stora kramar!
Tusan också, jag har blivit beroende av din blogg Maria, varje morgon efter den vanliga rundan via mailkoll, fb koll, Hd koll så måste ja se om du skrivit nåt nytt. Allt är så jäkla verkligt.
Kram
Kattis: Tack! Jag ska nog satsa på att bli turist. Jag är ju ändå ute och cyklar rätt mycket ;-)
Ferenc: Tack! Tänk att jag har gjort dig beroende! Summan av laster är tydligen konstant så L undrar om du kanske vill bli av med din whiskeysamling nu :-)
Halloj!
Lysande skrivet! Håller med Kattis att du kanske har en framtid som författare..:) Själv är jag nyss hemkommen från en minisemester i Riga, 28 gr och mest sol och jättefuktigt...och ingen AC på hotellet.(är ju smålänning :) Men vi har haft det kanon! Hoppas du kan njuta av sommaren så gott det går, och att jag snart får äran att träffa dig igen!! Sköt om dig och de dina!!
Kram P
Tack P! Skönt att höra att resan var bra.
Jag njuter av sommaren. Det tar ju inte så mycket energi ;-)
Hej Maria! Nu äntligen har jag satt mig ner för att besöka din blogg. Fascinerande läser jag det det du skriver! Du skriver så otroligt bra, intressant och levande. Fortsätt och måla dina tankar för oss alla som läser din blogg! Nu har jag snart två veckors semester, med fint väder förväntar jag mig:) Och du får varma, härliga, spännande dagar på din resa!
Kraam Berit
