aurora dea

På vårt kylskåp hänger sedan länge ett citat av H C Andersen:

"Hela världen är en rad underverk, men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardag."

Jag har alltid trott att jag begripit vad han menade med det. Men det är inte förrän nu jag verkligen förstår. 

Jag är rätt begränsad på många sätt just nu och i början kändes det riktigt tungt att mista min frihet. Jag tänkte mycket på det jag inte kunde eller orkade göra. Frihet är viktig för mig.  

Men när livet började sakta ner öppnades mina sinnen. Jag hade inte insett att de sakta men säkert hade börjat vissna och att den kreativa ådran jag faktiskt har var i desperat behov av näring. Sakta men säkert började jag upptäcka alla under och märkte att sinnena åter fylldes med liv.

Jag orkar inte resa och upptäcka nya ställen och träffa nya människor just nu. Istället jag upptäcker jag och uppskattar det jag har haft mitt framför ögonen hela tiden. 

Skånes underbara natur. Dessa mäktiga bokskogar, glittrande insjöar och hisnande vackra kust. 
Jag vaknade till liv ungefär samtidigt som våren slog ut, vitsipporna täckte marken och reklambladen om allt som går att uppleva i nordvästra Skåne trillade ner i brevlådan. Jag läste girigt om alla utflyktsmål, fikaställen och naturupplevelser som låg inom räckhåll. Jag studerade de medskickade kartorna. Jag älskar kartor!  En dag jag skulle jag hitta kraften att ta mig dit. Jag insåg att nu var det kraften det berodde på och inte bristen på tid. Och kraft går att samla medan tiden bara går. 

Jag går långsamt genom naturen och upptäcker att de små bruna stenarna på grusvägen inte alls är stenar utan små söta grodor. Myrorna gör dem sällskap över vägen och jag lyckas skona varenda en med mina jättefötter. På ängen bredvid sticker en hare upp huvudet ur det höga gräset och jag går så långsamt att den vågar sitta kvar och tittar på mig, helt orädd. Fåglarna kvittar och jag kan faktiskt se dem där de sitter i träden och håller sommarkonsert. Varför har jag inte tagit mig tid att se dem förr? 

Min stresskänslighet gör att jag kör bil sakta, sakta. Ungefär som den gamla farbrorn med keps du alltid hamnar bakom när du har bråttom. Jag skapar köer och får hjärtklappning av bilarna bakom. Men då svänger jag in på nästa busshållplats, tittar lite på omgivningarna och väntar till det inte syns några bilar i bakspegeln. Sedan svänger jag sakta ut på vägen igen.
Jag brukade skämta om att jag har en alldeles för tung högerfot. Nu är jag rätt lättfotad!
Men lättfotingen har börjat upptäcka nya saker längs vägar hon har kört på tusen gånger. Underbart! 
Och bensinen räcker så mycket längre! 

Men jag behöver inte gå ut över tröskeln för att förundras. Jag börjar alltid dagen med att läsa morgontidningen. Denna fantastiska tidning vi har i nordvästra Skåne, där ledningen låter journalisterna testa sin kreativitet vilket gör den så rolig att läsa. På helgen exploderar tidningen i bilagor och läsningen blir extra lång och njutningsfull. 
Jag ser inte längre några negativa tidningsrubriker. Jag har nog utvecklat ett filter för dem, elände finns det nog av ändå och jag behöver inte fylla hjärnan med mer. Jag hittar nyheter som är positiva, jag läser de där underbara reportagen, jag glädjs med föräldrar till nyfödda barn och gråter med släktingar som mist sina älskade men som delar med sig av sina fina minnen till mig genom familjesidorna. Jag hittar små notiser som när den japanska ministern skyller sitt humör på sin blodgrupp. Det är rätt roligt.

Helsingborgs Dagblads chefredaktör Lars Johansson har också insett att svenskarna i sin stressade värld missar många under och förmodligen aspirerar på världsmästartiteln i gnäll. Läs gärna hans krönika här.

Jag gnäller inte längre. Jag har insett att jag är lyckligt lottad. Jag har ingen livshotande sjukdom. Jag lider inte av depression. Jag är bara helt slut. Och det går över.

Jag har lärt mig att positiva tankar ger energi och att gnäll stjäler den. Har min hjärna en negativ tanke så kontrar jag numera snabbt med: Å andra sidan...
Det funkar. Varje gång.

Jag förlorade en sorts frihet den där dagen i mars.

Å andra sidan håller jag på att vinna tillbaka något mycket större.